Dag 8 - ett ögonblick

Det enda jag kan komma att tänka på just nu är dåliga saker.

Kommer ihåg den jul för 4, kanske mer, år sen som vi fick ett samtal från grekland där de sa att min mammas kusin dött.
Jag kommer ihåg att jag, mamma och eftis va ensamma hemma och vi höll på att bygga upp ett pepparkakshus. Det gick lite cp eftersom det va första eller andra gången vi gjorde det och eftis höll på att peta på allting och vi råkade ha sönder vissa bitar. Mamma blev självklart lite halvsur på henne men eftersom vi va små sa hon bara till oss att hon skulle bygga upp det själv så fick vi styla det sen.
Någon gång under uppbyggningen ringer telefonen och mamma gick för att svara. Några sekunder senare ligger hon på hallgolvet helt förstörd, kipandes efter andan och gråter. Självklart fick jag och eftis panik med tanke på att vi inte visste vad som hade hänt.
Vi började också gråta och det tog ett tag innan mamma kunde berätta för oss vad som hade hänt.
Jag kände inte min mammas kusin alls. Eller jag kommer iallafall inte ihåg honom.

Detta var den första dagen jag såg min mamma gråta. Jag hade kanske sett henne göra det tidigare, men det är ingenting jag kommer ihåg.

Så det där är inget bra ögonblick och ingenting någon vill se. Ni förstår nog hur det hugger till i hjärtat varje gång ja tänker på min mamma sådär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback