Bloggflytt!

Jag har visst missat att skriva att jag flyttat min blogg till nattstad! Så från och med nu kan ni hitta mig HÄR!
http://www.nattstad.se/irini

Another sexy video of me


My sweet sweet face

#Amazing #beautiful #pretty #girl


Oj oj oj??

Kod för att importera min blogg till Nattstad: 2307911292 "

Jag ballar ur på Mirrors

Jag var på damphumör en kväll, detta blev resultatet.. #Dampig #damp #mirrors #rolig #funny #hilarious #Beauty #cute #happy #random #sweden #swedish #greek


Jag ballar ur på Mirrors

Jag var på damphumör en kväll, detta blev resultatet.. 


My boyfriend is playing with my hair..?

Okay, so this is my perfectly normal boyfriend playing with my hair. Totally normal right? Happens to all of us... doesn't it..?


Planerar livet

Alltså jag ska ta tag i bloggdesignen. Jag lovar. Men inte nu. Jag är inspirationsfri och orkar liksom inte sådant. Jag känner att jag har fullt upp med annat. En av de grejerna (bl.a.) är livet. Någon som känner igen det? 

Jag sitter och funderar hur jag ska lägga upp de kommande månaderna och åren. Hur ska jag planera mitt liv? Det är så mycket jag vill göra, men när ska jag hinna med allting? Kommer jag hinna med allting? Den viktigaste frågan är nog snarare om jag kommer ha råd med allting. 'Cause let's face it, jag måste trots allt vara realistisk.
Vissa gånger känns det som att jag drömmer mig bort alldeles för långt och för orealistisk. Men vafan NEJ(!), sedan inser jag att jag måste släppa den där jävla pessimismen.
Andra gånger känns det som att jag har alla möjligheter i världen att göra vad jag vill, så länge som jag har en plan. Och motherfucking yes, jag HAR alla möjligheter i världen att göra precis som jag vill. Det finns faktiskt ingen som kan hindra mig från att följa mina drömmar och verkligen kunna få leva på riktigt. Varken min egen pessimism eller någon annan.
Däremot är lite kritiskt tänkande alltid välkommet och det är bra att kunna vara en aning realistisk. Men realism handlar inte om att krossa sina egna eller varandras drömmar. Realism handlar om att vara verklighetstrogen och enligt mig; planera. 

Det är 147 dagar kvar till studenten. Inte ens 5 månader kvar. Från första början hade jag bestämt mig för 1 års sabbatår, nu lutar det mer mot 2. Om 147 dagar börjar resten av mitt nya liv. Vi får se vart jag hamnar och hur jag hamnar där. Det ska bli spännande att se. Till skillnad från andra så skrämmer inte denna tanke mig, jag avundas den istället och känner att jag vill att denna tid ska komma nu direkt, NU. Så att jag kan få leva på riktigt och uppleva allt det jag önskar. Fan vad spännande det ska bli. Det känns så himla bra att bara drömma och längta sig bort från nuet iallafall en liten stund. För helt ärligt, vissa av mina drömmar kommer bli min vardag så länge som jag vågar och tar steget in i en ny vardag och verklighet. 
En av de första bilderna jag tog med min nya systemkamera (den kameran som jag tog steget och vågade köpa)
 
Jag har sedan en tid tillbaka börjat med en grov planering och så får vi se vart jag hamnar i slutändan. Det enda jag är säker på är att jag kommer vara så himla stolt över mig själv ifall jag vågar. Och vet ni vad? Jag vet att jag vågar och jag vet att jag kan. Jag vet att jag är bra. Och mest av allt så vet jag att jag kommer klara det här.
Jag uppmanar er alla att göra detsamma. Våga ta steget. Förstår ni hur bra det faktiskt kan bli? 
 

Feminismen tar över

Alltså gud! Jag måste sluta tänka och börja sova. Feminismen tar över mitt liv (haha) och jag har svårt att sova pågrund av alla anti-feministiska och ojämlika händelser som händer överallt i världen. 

Det senaste jag tänkte på var vardagssexism och hur det präglar så många samhällen runt om i världen. 
Jag vill au pair:a i Australien, men hur står de i frågan om ex. vardagssexism? Hur ställer de sig i fråga om jämlikhet? Jag insåg att detta är någonting jag måste fördjupa mig kring för att sedan kunna räkna ut om jag kommer orka med deras konservativa syn, okunskap och obildning eller deras lika "utvecklad, bra och moderna" människo- (*kvinnosyn) syn som vi i Svealand. 
Jag har kommit i underfund med att det är en intressant och viktig ståndpunkt att ta hänsyn till vid viktiga och stora livsbeslut. I suggest you do the same. 

Nu när jag rensat tankarna så ska jag ge sömnen ytterligare ett försök. Peace out mina fina och sov så gott. 

Människors värde - är vi jämlikar?

Jag skulle verkligen vilja börja skriva mer här. Mer om viktiga ämnen. Beröra viktiga ämnen så som politik, jämställdhet och genus. Och jag ska försöka. Detta är viktigt. Mina ord kan göra skillnad. Mina ord kan förändra. Och mina ord kan inspirera. 
 
 
Nu på senaste tiden har jag läst och hört så mycket vidriga saker, om bl.a. våldtäksmän som frigivs och hur man kränker de mänskliga rättigheterna överallt. Dessa inlägg, videoklipp, diskussioner och vart jag nu hör eller läser det rör upp så otroligt många känslor inom mig. Jag blir överväldigad med en känslovåg av ilska, sorg och obehag. Det är så vidrigt hur så många motbjudande saker händer i människors vardag.
Har vi inte kommit längre än så här? Är vi fortfarande kvar på samma nivå som man var förr, när mänskliga rättigheter inte gällde alla? Är vi inte alla jämställda? Har vi inte alla samma rättigheter? Spelar etnicitet, sexuell läggning, kön, kultur verkligen så stor roll? Är detta hur vi defineras? Spelar det någon roll om jag är homosexuell eller heterosexuell, eller spelar mitt ursprung verkligen någon roll? 
Frågan vi alla bör ställa oss är: SKA ursprung, sexuell läggning, etnicitet, kön och kultur verkligen vara avgörande faktorer för vilka rättigheter vi bör (respektive inte bör) ha samt vårt värde som människor? Är inte jag, som kvinna, lika mycket värd som en man? Är inte jag, som andra generationens invandrare, lika mycket värd som en "ren" svensk? Har inte jag lika mycket rätt till mina känslor, rättigheter och min frihet som vilken annan människa som helst? 

Många frågor ställs men få svar. Och varje gång jag hör eller läser någon som uttalar sig rasistiskt så blir jag rasande. ALLA människor är lika mycket värda. Kultur, ursprung, sexuell läggning, etnicitet och kön har ingen som helst påverkan på mitt eller ditt värde som människa och levande varelse, eller det bör INTE ha någon som helst påverkan. Ingen har rätten att säga att jag eller du inte är lika bra som någon annan för att vi "ser annorlunda" ut eller "är annorlunda" (vad nu annorlunda innebär?) eller kränka oss för vad vi är.

Rasistiska utlåtanden och hat är lika med okunskap. Alla utlånaden som t.ex. att "invandrare tar svenskarnas jobb" är byggt på okunskap och fördomar. Alla människor är lika mycket värda och enligt min åsikt bör det inte finnas någonting som "mitt land" och "ditt land", för då uppstår konkurrans. Och med konkurrans uppstår fientlighet och hat. Med konkurrans uppstår ojämlikheter. Och ojämlikheter är detsamma som att jag är bättre än dig, för att jag är på ett visst sätt. 

Varken jag eller du bör kunna vara bättre än någon annan. Istället bör vi vara jämlikar, som lyfter varandra istället för att sänka varandra. Vi bör hjälpa varandra och inte bara oss själva. Majoriteten av världens befolkning lever i fattigdom och exploateras, är inte de lika mycket värda som oss andra i de industrialiserade länderna? Har inte de rätt till jämlikhet, utbildning och mat? 
 

Detta är väldigt många åsikter som jag inte fått skriva av mig på länge. Däremot har jag ett gäng klyftiga och pålästa vänner samt en pojkvän som jag kan föra dessa debatter och diskussioner med. Någonting både jag och de kan tar lärdom av.
Så jag skulle vilja uppmuntra er alla att göra detsamma. Har ni ingen att diskutera med? Men hör av er till mig då! Jag har väldigt många åsikter kring just dessa ämnen som kan vara bra att få ventilera ibland.
 
Detta är både intressanta och viktiga ämnen som berör de mänskliga rättigheterna. Därför kommer jag antagligen (när jag är här) att börja skriva mer om just dessa. Det är som sagt svårt för mig att sätta mig ner och skriva ner allting jag känner och tänker i och med att jag ventilerar på andra sätt. Men jag ska försöka bättra mig. Samtidigt skulle jag vilja att alla som läser också försöker ta del av det här och försöka skriva mer om just dessa ämnen. Det är viktigt och du kan göra skillnad. 
 
bild 1: fist of knowledge                            bild 2: sanning 

realist

Hallå där mina fina! 
Jag måste verkligen ta tag i det här och bli bättre på det här med bloggande.. Jag är ju helt värdelös på att hålla det uppe! Jag har så mycket att säga, men det känns som att jag inte riktigt har någon energi för att skriva ut allting. Jag har ingen energi till att rensa huvudet, ingen kraft att dela med mig av alla tankar som kretsar i mitt huvud.
 
Sedan jag träffade min älskade Albin, har så himla mycket förändrats i mitt liv. Han är underbar och han gör mig så in i bomben l.y.c.k.l.i.g, på riktigt verkligen. Fasen vad jag är kär i den killen. Det är helt galet alltså.
Förutom att lycka har blivit en så stor del i min vardag och att Albin är den jag helst av allt spenderar mina vakna timmar med så har även mitt tankesätt förändrats något så enormt. Han har väckt så otroligt många nya tankebanor, fått mig att öppna ögonen för verkligheten och för verkliga problem som man kanske oftast bara förbiser. Sådana problem som man kanske inte riktigt vill släppa in, för att det gör så jävla ont att inse att detta onda och hemska faktiskt är verklighet. 
Alltså jag fattar inte hur jag, som så många andra, har gått så otroligt många år och bara blundat, haft denna jävla illusion i huvudet om att verkligheten ser ut på ett sätt som är så jävla långt ifrån den verkliga bilden. Fattar inte hur jag kunnat låta folk trycka in så mycket falskhet och lögner i mitt huvud, och främst av allt kan jag inte fatta hur jag i så jävla många år gått runt och trott på allting. På denna såkallade "universiella sanning". 

Albin har öppnat mina ögon. Och när jag vågade ta första steget och släppa taget om min så kallade "realistiska" syn på mänskligheten och världen, så öppnades även mina ögon för andra verkliga problem. Jag ser nu världen med helt andra ögon. Det är helt sjukt egentligen hur många år jag spenderat på att gå och låtsas, blunda och tro mig veta och förstå mig på verkligheten. Jag är så glad för att denna helt fantastiska och godhjärtade människa förändrat mig och mina tankar och fått mig att se verkligheten som den är. Se verkligheten på riktigt, utan ögonbindel. 
2013-07-20 Torrö med Albin, Lisa och Oscar
detta är människan som gjort mig till realist 
 
Jag hoppas verkligen att ni alla gör som jag och tar er en återställare och tänker till ordentligt, hur ser ni på världen egentligen? Öppna era ögon och se er omkring ordentligt. Är denna syn realistisk och mänsklig, eller är den helt åt helvete snedvriden och förpestad? 
Ha det bra och ta hand om er. Så hörs vi när vi hörs. Jag ska som sagt försöka bli lite bättre på det här med bloggande. Puss. 

Välkommen!

Klockan är 12.35 och jag försöker blåsa liv i mina numera iskalla blåa fingrar genom att skriva. För ungefär 10 minuter sedan, när jag satt på min cykel, omfamnad av kylan, och trampade i all hast hemåt - till värmen - så slog det mig: idag är antagligen höstens första-första riktiga dag. Idag börjar årets nya epok av kyla. Att kalla detta för en epok är självklart en överdrift, men ändå, nu är det höst! Det är inledningen till ett nytt skede, höst. Det är dags att välkomna hösten med öppna armar. Öppna armar dolda under mysiga, stickade tröjor. Det är dags att byta ut sommargarderoben emot något som är mer relevant. Nämligen varma, gosiga och helt underbara kläder. 
 
Jag sitter här med en varm kopp té och tänker på hur mycket jag faktiskt har längtat efter hösten. Kala träd och mörk himmel, all färg - i form av löv - täcker snart hela marken. Visst är det väl ändå lite mysigt med kyla ändå? Helt plötsligt är det okej att bara ligga hemma och mysa med den eller det man tycker bäst om. Och varför inte göra en blandning av det hela? En ideal höstdag för mig är att höra regnet slå lite diskret mot fönstret, krypa ihop i soffan och titta på en serie eller film som jag älskar, med någon jag älskar. Dricka varm choklad och kanske till och med mumsa i mig några bitar choklad (helst av allt en hel chokladkaka). Omsvept av kärlek och lycka vill jag ligga där och bara få glömma hur jobbigt man egentligen tycker det är med regn och blask. För just i den studen, då finns bara vi. Då finns bara lyckan och värmen som man känner inombords. Och det hela skänker plötsligt ett ljus över höstmörkret och man inser återigen, hur underbar hösten i själva verket är. 

Vad jag har längtat efter att få ta fram mina halsdukar, vantar, mössor och skor igen. Äntligen! Jag välkomnar höstens mörka, mysiga dagar och nätter med film, serier, stickat, té, mys, böcker och plugg. Är det inte härligt? Har ni inte längtat? 
Men nog om hur mysig hösten är. Det är dags att göra varma mackor. För vare sig det är höst, vår, september eller juni - så kurrar magen. Efter det ska jag även leta fram mina mysiga höstkläder och lägga fram på hyllan. Vilken underbar känsla. 

Ett bortglömt inlägg - 2013.06.29

Loggade in för att blogga och precis när jag skulle skriva ett inlägg så hittade jag det här halv-färdiga-inlägget väntandes. Jisses amalia, hur länge har det här legat och väntat? Detta måste ha varit från slutet av juni!! Har lämnat texten precis som den var men lagt till lite bilder. Hoppas det inte gör någonting! 
Här kommer den iallafall, några månader försenad:
 

Hallå där alla fina! Hur har ni haft det? Det var ett tag sedan vi hördes sedan och det ber jag om ursäkt för. Sista skolruschen var ganska tung och har haft fullt upp med både det ena och det andra. Men nu har jag lite tid kvar innan dagens arbetspass. 
Kom precis hem efter att ha spenderat mestadels av helgen hos min favvis. Igår åt jag i princip bara ute. Efter att jag kommit hem från Albin på morgonen så gick jag, mamsen och Eftis ner på stan och tittade runt lite. Blev även årets första Subway-macka och så testade vi på det nyöppnade Espresso House. Min kalla kaffe var helt klart godkänd! Mumssss. Dock blev det alldeles för mycket då jag omedvetet hade beställt en stor. Lite besviken på personalen för bristen på information men antar att det är för att det är så pass nytt? Hängde lite med Albin efter stan och på kvällen gick vi ut och åt på Morella. Väldigt gott och trevligt att dra ut sådär med min grabb. 

En längtan

Tjena godbitar! Hoppas ni har det superbra? Idag är en sorgens dag och mitt ungdomshjärta fäller en tår för alla unga som tvingas genomlida det ena nationella provet efter det andra, gång på gång, år efter år. Har dock tagit mig igenom båda delarna i mattenationella idag och hoppas på ett resultat som tyder på att jag klarat det. Den där stressen och ångesten som tynger ens späda axlar inför varenda satans nationellt prov är ingen lätt börda att bära. Men snart är alla prov, uppsatser, muntliga redovisningar (och gud vet vad mer) slut för denna termin och då får vi äntligen gå på det efterlängtade sommarlovet! Då ska vi njuta, fyfan vad vi ska njuta. Var dag bättre än den förra. Varför då? Jo, för att det är vi alla fan i mig värda
Har ni planerat att göra något speciellt i sommar? Några bokade resor eller andra semesterplaner kanske? Grillfester, fester, sol, bad, alkohol, kärlek, bara ben, dans, musik och glädje - är detta några ord ni tänker förgylla denna sommar med? Om inte; det borde ni. Det är ni värda. All lycka i världen är ni värda, för att ni är så jäkla grymma. 
Lägg resten av livet på hyllan för en stund, en sommar, och lev i nuet. Glöm att skolan börjar igen i höst. Glädjs av det som skall komma, glädjs av sommaren. För sommaren är riktigt bra, precis som ni. 
Snart hörni, snart är det dags. Om någon vecka går vi på lov. Det är 13 skoldagar kvar nu. Kämpa på nu, in i det sista, och få allt gammalt arbete gjort, skicka in det och känn hur ångesten sedan lämnar erat sinne. Känner ni längtan av frihet? Ta tag i det arbetet och njut sedan av lättnaden. Kom igen, det klarar ni! 
här har ni två bilder från förra årets midsommarfirande. 
Vi hörs när vi hörs. Ta hand om er och peppa inför sommarlovet. Snart är det här igen. Puss. ♥

En väldigt framgångsrik söndag!

Det är dagar som dessa som jag känner att livet går bra, att det rullar i rätt riktning. Att jag är bra. Ni vill säkert veta vad det är som får mig att känna mig tillräcklig och det ska jag berätta. 

Idag har jag känt att jag hunnit med en hel del "viktiga" saker, sånt jag behöver göra. Stressfritt. Jag har varit i Tindered och lunchat med mamma och pappa för att fira både den grekiska påsken som är idag (glad grekisk-påsk hörrni ♥) och min namnsdag. Vi pratade om lite allt mellan himmel och jord och det var faktiskt väldigt trevligt. Lite mysigt sådär. När jag kom hem drog jag mig till gymmet där jag körde på efter nästan 3 veckors uppbehåll. Det var riktigt kämpigt med tanke på bristen av träning och sömn men jag klarade det väldigt bra. Avslutade sedan passet med lite stretching och insåg till min förfäran hur stel jag återigen blivit. En sammanfattning av mitt nuvarande tillstånd? Stel, dallrig och klen. Good job girl! 

Åkte hem och försökte få ner lite grillat i magen och sedan begav jag och mammi oss av mot en av hennes vänner. Där bjöds det på frappé i stekande sol och till min förvåning höll jag på att smälta bort pågrund av värmen, snacka om surprise haha! ;) Nu har jag iallafall bränt sönder min bröstkorg och det ser helt sjukt ut eftersom jag "solat" i linne... Stackars lilla bleka mig. :( 

Sedan jag kom hem har jag tagit ett långt avslappnande bad, epilerat benen (hej mitt namn är Irini och jag är epilerings-beroende. "Hej Irini!") och pluggat sönder inför morgondagens spanska np. Skrev även klart en gammal uppsats i kommunikation, så det känns jätte skönt att få bocka av det från listan! 
Har haft ett sådant jäkla pluggsug efter det där badet och det känns så jäkla bra! Tyvärr hade jag inga fler böcker hemma vilket gjorde att jag inte kunde göra klart någon mer gammal uppsats. :( 

hahah kände mig tvungen att ladda upp den fulaste av "solbilderna" jag hade på mig själv. Fan vad jag är stilig! 

Nu ska jag iallafall plugga lite till på spanskan så det verkligen fäster sig (åtminstone till morgondagen) hehe. Har såklart tänkt att berätta om andra dagar som jag "skippat" att skriva någonting om, eventually. Så det är bara att ni kopplar av i väntan på nästa inlägg. Ha det bra mina kära. Lycka till med allt pluggande och för er som gör NP; kämpa på. Ni klarar det här! Natti. ♥